Chambal Safari Lodge

Efter att tåget från totalt blivit över 7 timmar försenat kom vi tillslut fram till Agra. Rejält trötta och utslitna klev vi av och blev snabbt haffade av alla taxichaufförer och rickshaw-wallahs som ville ha in oss i deras fordon. Efter en hetsig diskussion med många inblandade så fick vi tillslut tag i en taxi som kunde köra oss till Chambal Safari Lodge, ungefär 7 mil öster om Agra. Taxiresan blev en ren skräckupplevelse i sig och kanske hade jag tyckt att det var roligt om jag hade varit mer våghalsig; det gick extremt snabbt i den redan röriga trafiken och det var omkörningar mot mötande trafik och en j-a massa tutande. Vi kom i alla fall fram oskadda och blev varmt mottagna av både ägaren och personalen på lodgen. Vi fick snabbt vår stuga, som kallades Koel (en fågelart) och fick fräscha till oss innan vi gick och åt en rejäl buffémiddag.

Infarten till lodgen
 
Lodgens huvudbyggnad
 Vägvisare till de olika rummen på lodgen vilka alla har fågelnamn

Chambal Safari Lodge är en gammal jordbruksfastighet som de nuvarande ägarna har omvandlat till boende för naturturister och där de kan erbjuda olika safarimöjligheter i närområdet. Mest intressant är självklart båtturerna ut på Chambal River, men de har även turer till ett skyddat område för sarustranor och till en helig stad någon mil bort. Det finns även en så kallad ”Nature Trek” runt om på lodgen och i det omgivande jordbrukslandskapet som är tillsammans med en guide. Denna trek ingår i priset för boendet och håller på ungefär i 2 timmar. Guiderna på lodgen kan de mest eftersökta fåglarna och var de oftast befinner sig, men är även kunniga gällande övrigt djurliv och natur.

Ashy Prinia i senapsfälten utanför lodgen

Collared Scoops Owl – i boträd på lodgen
 Black-rumped Flameback – hona

Påfågel

Något som är riktigt bra med denna lodge är maten. Frukost, lunch och middag serveras i en riktigt vällagad buffé. En trevlig sak är när middagen närmar ig sitt slut så blir det en liten ”Evening Show”. Med det menas att personalen matar fram en familj indiska palmmårdar (Asian Palm Civet) med överblivna chapatibröd. De kommer fram helt oblygt på taket och snor åt sig de rivna bröden. Som fotograf får man ställa sig på en stol för att nå upp i jämnhöjd med taket. Det var en riktigt rolig upplevelse att få se de annars nattlevande och rätt osynliga djuren springa fram och tillbaka där på taket. Efter den lilla showen var det bara att sätta sig med en Kingfisher Beer vid lägerelden och njuta.

Kvinnor som samlar senapsfrön

Fruit Bat - en koloni på runt 50 st finns att hitta på lodgens mark 
 Indisk palmmård – matas fram med överblivna chapatibröd

Så här i efterhand måste jag säga att Chambal Safari Lodge var ett av de trevligare ställena vi bodde på under denna resa. Hela inramningen med den otroligt rogivande lodgen, riktigt god och vällagad indisk mat, vänlig och bemötande personal samt de spännande mötena i fågel-, djur- och naturväg gjorde hela vistelsen här mycket speciell. De försöker även få in ett ekologiskt tänk i deras koncept, vilket är beundransvärt i dagens rätt nedskräpade och förorenade Indien, det behövs verkligen. Jag rekommenderar verkligen ett besök här om man planerar en resa till denna del av Indien.

Kvällarna avslutas med Kingfisher Beer framför lägerelden

Allt är inte bara guld och gröna skogar…

Det är ett högt tryck i Bandhavgarh då parken är mycket populär bland besökande turister. De 32 jeepar som vid varje safari släpps ut på vägarna i parken måste ju påverka natur och fauna på något sätt. Det måste ändå sägas, när tiger är på gång och det är ett antal bilar på plats, då kan det bli det rörigt. Både förare och guide vill självklart att deras turister ska få den bästa sikten och komma så nära som möjligt och då blir det lätt lite rallystämning.  Den person som vill ha lugn och ro och sakta glida runt på vägarna i egen takt kommer att tycka att detta inte är speciellt roligt.

Tala Gate – entrén till Bandhavgarh National Park

Tiger Show – kö till elefantridning

Den kritik man läst gentemot det höga besökstrycket är att tigrarna störs av alla jeepar och människor. Att begränsa antalet besökare på något sätt är förstås en avvägning som kan bli ganska svår. Många turister genererar mycket pengar och mycket pengar bidrar både till parkens upprätthållande och till skyddet av dess tigrar, men många turister är även viktigt för många av innevånarna i den lilla byn Tala med omnejd. Här går mer eller mindre allt ut på att turisterna ska få möta den stora randiga katten.

Ingen höjdarbild, men den illusterar hur det kan se ut när det är tiger på gång och många bilar på plats

Tala Village – mycket reklam för olika lodger

Det är dock inte alla som får möjligheten att få detta eftertraktade möte (mer än från en elefant), vill man vara helt och hållet säker så gäller det att stanna några dagar i parken för fler safaris. Men det man ska tänka på är att njuta av allt det andra som man får vara med om, det är minst lika viktigt som att få se tigern, det är mycket beroende på mångfalden i parken som gör att de överlever.

Det gäller inte att bli ledsen om man inte ser tiger – njut av parken i sin helhet

Det finns inte bara tigrar i Bandhavgarh

Tigrarna är förstås Bandhavgarhs starkast lysande stjärnor. Det innebär dock inte att man ska glömma allt annat man kan uppleva i parken och bli besviken om man blir utan den stora randiga vid några safariturer.  Skulle diversiteten av djur inte vara så stor skulle inte tigrarna klara sig så bra som de gör. Det är lätt hänt att man glömmer (eller inte hinner) att ta bilder på annat intressant när man är på besök i en av Indiens nationalparker. Som jag skrev i det tidigare inlägget är det möten med den stora randiga som guiderna jobbar mest för och som de flesta turister har kommit dit för.

Rutt B slingrar sig genom landskapet i Bandhavgarh

Safarijeep med spanande guide

Det intryck man först och främst slås av är att det mer eller mindre finns djur överallt; grupper av axishjortar, sambarhjortar och hanumanlangurer utgör grundstommen i faunan, medan vildsvin och rhesusmakaker är något fåtaligare men tillräckligt vanliga att man stöter på dom vid varje safari. För mig som är van vid att hjortar och andra fyrfotadjur snabbt springer i skydd vid upptäckt blir besöket i Bandhavgarh ett helt smörgåsbord av fototillfällen

Axishjort – tagen med 70-200/2.8 inställt på 110mm

Sambarhjort – asiens största hjortdjur

Axishjortarna är totalt orädda och står endast någon meter från vägen när man kommer farande med sin jeep. Det är knappt att de flyttar på sig. Vackra är de också, de flesta hanarna hade dock sin sammetsliknande bast på hornen, men vissa av dom hade fejat av den och hade ståtliga kronor som de stolt visade upp. Sambarhjortarna är tigerns favoritföda nummer ett. Asiens största hjortdjur har ju rätt så mycket kött på sig så det är förståeligt. De är inte lika vackra som axis, men det de saknar i skönhet tar de igen på deras stolthet och integritet.

Hanumans langur

– Tiger on the Road!

Med ett rätt mediokert tigerfacit i handen de två första dagarna verkade det som vår guide och chaufför började känna sig lite modbestulna. Bandhavgarh hade ännu inte riktigt levt upp till sitt rykte.  Under kvällen dag 2 fick vi dock tillslut tigerkänning, men endast som en rytning från en hona. Några jeepar längre fram fick sig en snabb skymt av något i den täta och mörka skogen. Tyvärr var det nära till stängningsdags och vi var tvungna att skynda oss vidare mot Tala Gate…
 
Eftersom vår guide Ramnath ville att vi skulle vara 45 minuter tidigare vid Tala Gate under tredje dagens morgonsafari så infann vi oss i det kolsvarta mörkret först i kön. Anledningen till detta var att vi skulle vara bland de första jeeparna som rullade in i parken och mycket enklare skulle kunna ta oss fortare till ett område där en hona med sina snart fullvuxna ungar höll till. Detta visade sig vara ett lyckodrag och efter att i snabb takt avklarat en längre sträcka sa chauffören plötsligt ”- Tiger on the Road!”.

Bengalisk tiger – ung hane

Red Alert för sambarhjortarna – Tiger on the Prowl

På ungefär 50 meters håll hade vi nu en ung hane som stod och vädrade morgonluft, vacker som få. Efter en liten stund valde han att gå in i skogen till höger om vägen, vi startade jeepen och åkte fram. Den hade gått in ungefär 20 meter och hade fått syn på en sambarhjort som den verkade smyga och på bråkdelen av en sekund hade den tagit ett par snabba kliv framåt, men attacken avstannade när den märkte att det tilltänkta bytet drog all världens väg. Själv hade jag bara ett stort leende på läpparna och kunde inte riktigt koncentrera mig. Vi åkte en bit till in på vägen men vände snart igen och åkte tillbaka när Ramnath gör oss uppmärksamma igen. Nu var det den fullvuxna honan; mamman till de två unga tigrarna som vi såg akterpartiet och svansen av innan hon försvann ned i en bäckfåra.

Bengalisk tiger – ung hona

 Bengalisk tiger – ung hona

Vi gjorde efter dessa pulshöjande möten klart vår rutt för att efter en halvtimme återkomma till samma ställe, fast nu med ett antal fler jeepar i området. Det var Tiger Show på gång då en av de tre tigrarna låg och vilade ungefär 50 meter in i skogen. Vi var parkerade en bit bort för att spana lite när Ramnath hörde ett varningsläte från en langur. Snabbt vände vi bilen och åkte in på vår rutt och placerade oss strategiskt i en längre glänta. Efter någon minut och ungefär 200 meter bort kom hon gående, den unga tigerhonan, systern till den tiger vi sett tidigare på morgonen. Närmre och närmre, tills den var runt 20 meter ifrån oss vek den av in i ett skogsparti för att efter några sekunder komma fram igen och korsade vägen, endast 10 meter ifrån oss. Denna tiger höll oss nu sällskap i säkerligen 20 minuter när den vandrade fram och tillbaka på vägen framför oss.

Bengalisk tiger - i skuggan av bambusnåret
 Bengalisk tiger – ung hona

Vilken morgon, lyckan var total. Under den tid vi var i detta begränsade område hade vi tre tigrar, alltså en fullvuxen hona och hennes två snart fullvuxna ungar. Dessutom var det heller inte många bilar omkring eftersom de flesta var upptagna med att stå i kö till Tiger Show några hundra meter bort.

Bandhavgarh National Park

Äntligen var vi framme i Umaria! Efter en 13 timmars lång tågresa med en försening på 4 timmar visste vi inte om vår förbeställda ”pick-up” fortfarande skulle vara på plats. Klockan var 03 på natten och vi var rejält trötta, därför blev vi ordentligt glada när det uppenbarade sig en indisk herre hållandes i en skylt med mitt namn på. Umaria är den tågstation som ligger allra närmast Bandhavgarh National Park där vi nu skulle spendera de 7 kommande dagarna. Den tre mil långa bilfärden till byn Tala och vårt boende, White Tiger Forest Lodge, tog en timme och vi var vid denna tidpunkt rejält trötta. Vi hann dock med två timmars sömn innan klockan ringde…det var dags för vår första safaritur ut i tigerns förlovade land.

Tala Gate – infarten till den mest populära zonen i Bandhavgarh

Vi hade låtit vår lodge ordna med allt kring våra turer in i parken och de hade bokat in oss den mest populära och tigertätaste av de tre turistzonerna, Tala zone. Nu stod vi alltså där i jeepkön för att få klartecken att köra in. Grindarna öppnas på morgonen vid 06.30 och vid varje safari släpps 32 safarijeepar in och man blir lottad att åka på två av de fyra vägar som finns i zonen. 

Det mesta runt Bandhavgarh är upplagt för att man ska se tiger. Guiderna är duktiga på djurlivet och ekologin i parken, men vill man se fåglar är det bäst att säga att man är specialintresserad, så att de stannar vid bra ”stake-outs” för olika arter. Det finns mycket intressant att upptäcka utmed vägarna, förutom de självklara tigrarna. Morgonen förlöpte rätt lugnt utan några möten med tiger. Vi fick dock bra obsar på ett gäng olika djur och nya fågelarter, bland annat Malabar Pied Hornbill, Alexandrines Parakeet, Jungle Owlet och Collared Scops Owl. Det man upptäckte var vanligt i parken var Lesser Adjutant Stork, Red Junglefowl och Indian Roller. Parken har öppet fram till 11.00 på morgonen då alla 32 jeepar måste ha åkt igenom grinden annars får chaufförerna böta. 

Collared Scops Owl 

Eftersom vi inte hade fått se någon tiger under morgonens rundtur så valde vi att ta erbjudandet om en så kallad ”Tiger Show”. Detta innebär att tigerspårarna har hittat en lämplig tiger som ligger och vilar och man får betala Rs 600/pers för att rida fram till den på en elefant. Vi ville faktiskt se tiger, men fotomöjligheterna vid dessa elefantritter är inte de bästa som ni ser här nedan, men än dock en fantastisk upplevelse att för första gången få lägga ögonen på den stora randiga katten.

Elefantridning till Tiger Show

Föremålet för showen – bengalisk tiger, ung hane

Efter en stadig lunch på lodgen och några timmars behövlig sömn var det så dags för eftermiddagsturen. Grindarna öppnas igen 14.45 och stänger igen 17.45, alltså en något kortare tid att hinna rulla igenom de två rutterna man blir tilldelad. Eftermiddagen var om än lugnare än morgonen. I alla fall tills vi kom fram till tre jeepar som stod parkerade i vägkanten. Efter några snabba ordväxlingar guiderna emellan berättade vår guide, Ramnath, att det snart skulle komma fram en leopard ur de täta snåren…och efter en knapp halvminut så såg vi något som rörde sig runt 100 meter bort och visst var det leoparden.

Leopard – en sällsynt syn på safariturerna i Bandhavgarh

Efter en underbar njutobs på säkerligen 20 minuter så var vi tyvärr tvungna att speeda på lite med jeepen eftersom tiden hade börjat rinna ut. Trots bristen på tigerobsar var vi mer än nöjda med första dagens safariturer och det var ju dessutom några dagar kvar i parken.