Gäst: Jonathan Björklund – Hornøya

Uppe på arktiska breddgrader hittar man den lilla norska kommunen Vardø. Här bor det ca 2000 människor, men det är inte byn i sig som är själva resmålet utan den lilla ön Hornøya strax utanför hamnen. Efter några minuters båttur anländer man den lilla ön och rätt in i ett enormt fågelliv. Sillgrisslor och tordmular flyger tätt förbi och de tretåiga måsarna skriker på sina närgångna grannar för fulla halsar.

60 meter över havet ligger en gammal fyr som används som bostad åt forskare, fågelskådare och turister året runt. Vägen från bryggan upp till fyren passerar man toppskarv som bygger sina reden men även flera hundra par av gråtrut och havstrut häckar vid sidan av stigen. Här spenderade jag fyra dagar.

Denna tur gav mig mina första möten med sillgrisslan och redan den första kvällen tillbringades mitt ibland dem i en av de stora kolonierna. På endast några decimeters håll upplevde jag parningslekar och hanar som slogs om de mest attraktiva sittplatserna. Här skymtade jag även några par spetsbergsgrisslor men de lämnade jag till en senare dag.

Vädret på dessa breddgrader är allt annat än förutsägbart, så när man packar väskan får man förbereda sig på det oförberedda. När jag anlände Hornøya var det vår i luften, morgonen efter hade det landat en decimeter nysnö på backen. Snö och rusk, solsken och dimma kan ge en många fotomöjligheter med tanke på det fantastiska ljus som återfinns här uppe. Med hjälp av snö kan man locka fram karaktären hos de olika fåglarna, med flera spännande resultat.

De fem huvudarterna man får chansen att arbeta med är lunne, sillgrissla, tordmule, toppskarv och tretåig mås. Man finner dessutom ett stort antal gråtrutar och havstrutar, men man kan även få uppleva möten med spetsbergsgrissla, tobisgrissla och en och annan stormfågel. Gillar man rovfåglar så kan man ha turen att få se havsörn som dyker efter lunnefåglar.

Det kanske mest intressanta jag fick uppleva på denna tur var hur de tretåiga måsarna beter sig i kolonierna. De flyttar runt kolonierna från år till år efter hur attraktiva de olika häckningsklipporna är, och här gäller det att skaffa sig bästa läget. Redena byggs väldigt tätt och ibland ryker enskilda individer ihop för att hålla de andra undan. Vanligtvis bits det och skriks lite sedan så är rundan över, men ibland eskalerar fighterna. Jag fick se tre stycken måsar som slogs i över 40 minuter om den samma platsen. Naturen är inte snäll och det hela slutade i en kraschlandning för den ena med en bruten vinge. Genom att den var ringmärkt gick det att avläsa att den var hela 15 år och dessa avslutades i käften på en havstrut en timme senare.

Ger man sig upp till västra Europas enda arktiska kommun så kommer man åka hem igen med en oförglömlig upplevelse. Att kunna komma så nära alla dessa fåglar och verkligen få se deras vardag gör mig som naturfotograf glad och upprymd.

Jag kommer garanterat åka tillbaka hit igen!

Jonathan Björklund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: